Det här är forsen vid kvarnen där jag bor på kullen.
Bedövande vacker, inte stor men lång, ibland får jag känslan av att näcken sitter där på stenen i forsen, men jag vet inte...
Man fångar inte vatten på bild hur som helst har jag förstått, när man tror att man ska det träder andra krafter in och bättrar på med mystisk dimma och pärlande irisar för linsen.
Man får jobba på sin ödmjukhet, det är vad vatten är, känslor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar