I advent

Jag fann en kista, eller rättare sagt den fann mig, för det är så jag tror det fungerar.
Jag svepte igenom julskyltningen som en bländad hare om natten på enslig väg, råkade halka av vägen, phu.
Hamnade på en bakgata lugn och tyst, en och annan stjärna i fönstret tindrade.
Kom till antikhandlarens bod och gick in, ögnade igenom historiernas minnen och doften av härsket smör från träbyttor.
Tyckte jag anade gammalt julstök och doften av stöpta ljus, gick trappen upp till vinden och trängdes med gamla stolar, fotogenlampor och halvtaskiga oljetryck i slitna gamla ramar, men de är fina där.
Under ett bord stod en kista, översållad med bråte, den var fin, mörk och med handsmidda beslag runt om, öppnade locket försiktigt.
Kunde läsa i dunklet Herr Karl, född 1822, hmm....så fint.
-I advent så fann en kista mig, för det är så jag tror det fungerar.
Med bläck ditt namn var skrivet, Herr Karl, född 1822.
Ditt efternamn var borttaget, men jag vet du heter Karl.
Nu bär jag dig till västergötland och där ska du få stå med dyrbart socker, salt och kryddor i.
Mitt nästa brödbak gör jag för dig och minns ditt namn.
Må vi väl smaka, trevlig advent Karl.

Döper dig till, Damen

Nu står hon där, tyst med starka armar och omfamnar det till synes osynliga.
Luften mellan grenarna är mystik, där samlas mellanrummen som gör att vi ser det vi ser.
Mellanrummen blir till pausar långa som vintrar.
Nu står hon där och har omfamnat hela mig, och jag finns där, i mellanrummen.

Vänerns sång

Gick genom skogen över rena mossor och mötte vänerns sång i en glänta.
Känner mig som en faun där jag går, hör sälgpipor viska mellan träden, följer varje stig av klövar.
Flöjtens toner mötte vänerns sång och jag blir aldrig den samma igen.

Morgonlängtan

Jag väntar, jag längtar efter imorgon.

Guld och silver

Guld är mylla och silver är ljus.

Idag gick jag på stenstranden och fick se att alen fäller droppar av guld, likt mina tårar då jag räknar timmarna som är kvar här på kullen innan färden hem, eller bort.

Det är så enkelt allting, så enkelt att se och enkelt att förstå, nog förstår jag att jag kommer att finna alen igen som fäller droppar av guld.

Kvarnforsen

Det här är forsen vid kvarnen där jag bor på kullen.

Bedövande vacker, inte stor men lång, ibland får jag känslan av att näcken sitter där på stenen i forsen, men jag vet inte...

Man fångar inte vatten på bild hur som helst har jag förstått, när man tror att man ska det träder andra krafter in och bättrar på med mystisk dimma och pärlande irisar för linsen.

Man får jobba på sin ödmjukhet, det är vad vatten är, känslor.

En ny tid

Ett nytt uppslag, nya möten och framför allt, välkommen till min nya sida.
Jag kommer att berätta tror jag, berätta väldigt mycket förmodligen, då jag sällan finner utrymmen som får mig att tystna.

Min nya tid är på Kinnekulle, och det är nog den platsen som mycket kommer att skrivas om. Och den plats som kan få mig tyst.
Det är där det händer för mig just nu, denna sällsamma plats av platser.

Bloggen blir min promenad i livet, med allt runt mig, Falkängen på Kinnekulle, mitt konstnärsliv, mitt hantverk och kvarnen, mitt älskade kvarnen på kullen.

Vi börjar så här så får vi se.