Medelplana kyrkgrind

När jag först kom till Kinnekulle för åtta år sedan var det Medelplanas kyrka jag först såg och kände att detta var porten till sagans land.
Med kyrkans murade valvportar och vackra grindar inbäddade i en fantastisk djup grönska av vida trädkronor likt en grön tunnel, så visste jag att här är det.
Här är sagans plats jag sökt efter i hela mitt liv, och jag nästan sögs in i tunneln och kom ut till andra sidan, mycket riktigt, här var platsen där sagan lever...det är här jag sätter frö till blomsterprakt om sommaren och tänder lyktor för andra som också tror på sagor, även för de som inte tror förstås men de kommer också att tro på sagan, det är oundvikligt här, man tvingas att se och känna och tecknen finns överallt.
Blommorna är dubbelt så blommiga och sinnen väcks till liv, man känner sig förlovad varje dag här på något sätt.....förlovad.

Vattnet som aldrig stillar

Gör sig katedraler av glas att sätta läpparna mot.
Under glas för bäcken de ljuvaste toner om en längtan som inte längre finns.
Jag kysser ditt glas och bringar en skål att dela med mig utav.
Ditt vatten som aldrig stillar, likt känslor, likt en kyss.

Vandrar i himmelen

Idag klev jag in i en stjärnhimmel som jag alltid sett.
Överallt runt mig stjärnor, alltid har jag väntat på en himmel som denna.
Det finns en kärlek som berör mig djupt, och den kan jag dela.
Jag kan dela den tusenfalt om och om igen, till dig och dig och dig.
Om Gud skapade alltet på sju dagar och varde ljus, så kan du och jag skapa kärleken, på sju dagar och varde ljus.
Om natten är snöflingor en stjärnhimmel som om jag vandrar i himmelen.

Dan före dopparedan

Om dagen kommer natten, visar sitt allra hemligaste och sinnena gör sig redo för mig, bara för mig.
Struvorna gjorda och tillsammans med citronspeglar har de klätt granen, och smala ljus tynger de späda grenarna.
Det doftar jul i stugan och efter det enklaste julbestyr så ställer jag mig på trappen och andas klar vinter.
Andedräkten sveper iväg och draperar askens tunna grenverk över mitt huvud.
Fick se om dagen en natt så vacker, tyckte mig uppleva det allra finaste för ett ögonblick.

I skogen jag såg

Det jag aldrig någonsin tidigare sett.
Så långt, långt borta från ord att tala och skriva om.
Jag fick se i en spegel och såg något jag tyckte var fint.
Hon dansade mest hela tiden och hängde lavar i träd, visade mig på mossor och vargull.

Jag kysste ett rå på kind.

Det påminner mig

Om kärleken till livet, om kärleken till dig.
Jag behöver inget mer, än kärleken till dig, det är så.
När jag tvingas stanna för att se en pinne fast i den tunna isen, så vet jag att det är så.
Du tvingar mig att leva med en pinne fast i isen, i resten av mitt liv, du liv.

Jag behöver varje dag utav mitt liv

För att lära mig att se.